Dom far hem imorn, mi madre y mi padre. Och vi har ett par, tre dagar kvar innan vi ska tillbaka till Pocatello. Vill inte tillbaka, vill inte bo i den skitstan. Som maggropen uttrycker sig nu. Varje gang vi far darifran kanner jag att jag inte vill tillbaka. Inte vill bo i Pocatello. Men men.
Vi har haft det bra. Intensivt och lite hektiskt, inte stundvis utan typ hela tiden.... massa folk som vill val men egentligen tjyvar tid som jag ville ha ensamma med dem. Men det har varit bra iallafall. Idag smet jag och mamsen ut och promenerade lite, alldelens ensamma. Det var inte helt enkelt, men lyckades.
Jag hoppas att det blir en hemresa till mig till jul. Skola och jobb och ledigheter ska vara med och besluta... men jag hoppas det. Och da handlar det ju bara om ett halvar tills vi ses igen, inte speciellt mycket att snyfta at. Men det kommer bli sorgligt, iallafall, att se dom fara. Mamsen och papsen.
No comments:
Post a Comment