Så typiskt

I början av veckan sköts en lokal polis. Han dog av skadorna någon dag senare.
Jättetragiskt. Såklart.
Han var gift och tvåbarnsfar och det är väl helt självklart att man lider med familjen och att alltihop är väldigt, väldigt sorgligt.
Samhällets reaktion är väldigt rörande, väldigt dramatisk och väldigt.... amerikansk. Tyvärr.
Lokala restauranger och företag donerar en del av deras vinst till familjen. Flaggor på halvstång. Böner och mera böner och tysta minuter.
Alla pratar om hur hemskt det är.
Alla pratar om hur kriminella borde låsas in och aldrig, under några som helst omständigheter, släppas ut.
Alla pratar om hur han var en hjälte, polisen.
Men ingen, ingen pratar om vapenlagar och hur ofantligt lätt det är för både kriminella och vanliga jeppar att skaffa vapen.
Ingen pratar om varför denna förrymda brottsling hade ett vapen och hur han fått tag i det.
Ingen vill prata om vapen för det är känsligt och obekvämt och kan kanske leda till att man måste ifrågasätta sig själv...och hur man egentligen resonerar kring saker och ting.
Det är så jobbigt att tänka. Folk vill inte.
Folk vill be böner och köpa kaffe och sandwich på cafet som skänker 50% av dagskassan till den nyblivna änkan.
Så att man kan vara bekväm med sig själv och säker på att man är en bra människa trots allt.