Taktfullt

Bakgrund:

Vi håller på med en stor kampanj på jobbet. Den går typ ut på samla in 5 miljoner dollar så snabbt som möjligt för att betala en utbyggnad av campus som kostar 20 miljoner dollar och påbörjades förra sommaren och ska vara klar i augusti. För att hjälpa till med kampanjen har universitetet anlitat en konsult som flyger hit från Michigan lite titt som tätt. Han är gammal och viktig och tjänar nog en sjuhelvets massa pengar på att tala om för folk hur dom ska jobba.

Idag:

Sitter jag på mitt kontor och pumpar. Mjölk, inte muskler. Jag läser mail samtidigt, men dörren är stängd och jag har hängt för glasdelen av dörren så att det inte går se in. Min kontorsdörr kan inte låsas inifrån, vilket är lite opraktiskt kanske och egentligen olagligt med tanke på att skulle nån komma in och börja skjuta vilt (vilket ju tyvärr inte alls är omöjligt i det här vilda västern-wannabe samhället) så måste jag kunna låsa in mig. Men mitt kontor är i direkt anslutning till min chefs kontor och hennes dörr går att låsa, såatte... iallafall.
Jag sitter bakom stängd men olåst dörr och pumpar för fulla muggar. Det gör jag ju varje dag och aldrig har nån stört mig. Kanske bara knackat nån enstaka gång när det varit nåt viktigt. Men nu kommer herr konsult instövlande. Utan knack, utan förvarning.
”Försöker du hålla folk ute eller?” hälsar han glatt. Ja, det försökte jag ju, men det funkade ju tydligen dåligt. Medan jag snabbt men osmidigt försöker dra ner tröjan över pumpen säger han nåt glättigt om vädret och sen går han vidare in till min chef. Stannar hos henne några minuter, och sen går han tillbaka ut genom mitt kontor!
Min chef har en egen dörr. Han kunde ha gått ut där. Kanske tänkt att man vill vara ifred när man pumpar. Men icket. En halvtimme senare sitter vi i ett kampanjmöte där sagde man understryker vikten av att vara taktfull och välartikulerad när man pratar med potentiella investerare.
Det var min måndagmorgon.
Hejdå.