En vän som jag
inte hade en aning om var gravid la upp nyfödda bebisbilder på fejjan idag.
Det var det första jag såg när jag loggade in.
För ett år sen (och för två och tre och fyra år sen) skulle ett sånt inlägg ha golvat mig. Och gjorde det också, så många gånger att när jag nu såg det här så gjorde maggropen av gammal vana en sammansnörning och jag kände andan gå ur mig.
Det varade kanske en halv sekund innan huvudet vänligt påminnde kroppen att jag inte behövde känna så längre.
Då utbyttes plötsligt ångesten mot först lättnad och sen.... glädje.
För deras skull.
Och det kändes så fint att äntligen kunna känna så.
Det var det första jag såg när jag loggade in.
För ett år sen (och för två och tre och fyra år sen) skulle ett sånt inlägg ha golvat mig. Och gjorde det också, så många gånger att när jag nu såg det här så gjorde maggropen av gammal vana en sammansnörning och jag kände andan gå ur mig.
Det varade kanske en halv sekund innan huvudet vänligt påminnde kroppen att jag inte behövde känna så längre.
Då utbyttes plötsligt ångesten mot först lättnad och sen.... glädje.
För deras skull.
Och det kändes så fint att äntligen kunna känna så.
Usch vad sorgligt men också fint. Sorgligt för att jag tänkte på de vars maggropar snördes till i åsynen av er bäbis, utan att veta någon bakgrund eller så. Det är väl så att det egentligen inte spelar någon roll hur länge någon kämpat för den som missunnas är det ett lika stort slag i magen ändå. Men vad skönt att du kan glädjas åt andra nu.
ReplyDeleteJag blir alltid lika glad när jag märker att nån som jag vet inte har barn (av skäl som jag inte känner till) helt plötsligt börjar följa och gilla barnbilder på insta eller fb, då vet man liksom att det har hänt nåt!
mmm.. det är ju lite därför jag själv är något sparsam med bilder och heja-bäbis-utrop i sociala medier. man glömmer inte så lätt hur det är att vara på andra sidan och vill vara snäll mot andras maggropar.
ReplyDeleteJag förstår att det inte är så lätt att glömma, reaktioner som känns så djupt i kroppen sitter ju liksom i muskelminnet! Samtidigt är det så svårt att inte drabbas av lejonkungensyndromet och bara vilja visa upp sin bäbis för hela lejonriket. Dålig kombo egentligen.
ReplyDeleteHaha jo så är det ju
ReplyDelete