Det var förstås för bra för att vara sant. Eller det var ju sant, men jag var inte snabb nog och skidorna var redan sålda. Rackarns skit.
Jag har skrivkramp vad gäller akademisk goja och nu kommer det bara blaj ur mina fingrar. Blaj, blaj, undrar vad jag får för betyg för 20 sidor blaj.
Här kommer lite mer blaj, det är allt jag har att komma med nu. Ber om ursäkt.
Jag såg en filmsnutt på jobbet häromdan där en religiös tönt till sekreterare svarade i telefon
-It’s a beautiful day at here at Thompson & Willis, this is Laura speaking, how may I be of your assistance?
Med en röst som smält sirap. Det tyckte jag var roligt och föreslog att vi skulle börja svara så i telefon på kontoret. Rebecca avslog vänligt mitt förslag och antydde att jag skulle skärpa mig. Sen kallade hon Candice för fruitcake så att Bonnie hörde det, vilket såklart inte har någon som helst intressefaktor för utomstående, men som hint kan jag ju säga att det inte anses helt okej att kalla sin kollega och biträdande föreståndare för fruktkaka i akademiska kretsar. Men det är ju uppfriskande att folk gör det ändå.
Och nästa gång Rebecca ringer mig ska jag i alla fall försöka komma ihåg att svara med sirapsröst och berätta att det är en underbar dag. Kanske fråga om hon är sugen på lite fruktkaka…
No comments:
Post a Comment