I vår säng, kl 4:55
imorse. Scen: sovande människor, plus katt, i dubbelsäng. Ett mobillarm stör plötsligt
friden.
Jag, yrvaken,
sömndrucken, och förbannad: vafan! Har du ställt larmet på 4:55! Är du dum i
huvet? Och varför lägger du din mobil på mitt nattygsbord? Va? Va?
*kastar argt den pipande telefonen på Dylans kudde*
Dylan, också yrvaken, också sömndrucken, granskar den ylande manicken. Nu är
även han förbannad: Det är din mobil. Ditt larm. Skulle inte du fara och gymma?
Jo. Det skulle jag ju. Just det. Ahmenbra, då säger vi så. Du kan somna om nu om du vill……Smyger iväg på gymmet.
Katten kliver över på min kudde och somnar om.
No comments:
Post a Comment