"Mamma" har hon ju
sagt ganska länge, och det är väl dels rätt vanligt att det är ett av de första
orden, och så tror jag även att det underlättar att det är typ samma på båda
språken. Sen har det blivit så också att eftersom Louisa säger mamma, väldigt
tydligt, så kallar Dylan, farmor, farfar, dagmamman, osv, också mig för mamma.
Eller mama.... men ändå, inte mom.
Det är svårare med fadersfiguren. Jag säger
pappa, Dylan säger dad, farmor och farfar säger daddy.... Louisa har bestämt
att han heter babba.
Katt och cat är
fortfarande "gatt".
Hund är "wovwov".
Men hon förstår både hund och puppy.
Och säger man hej
då på svenska så vinkar hon och svarar "baj baj".
No comments:
Post a Comment