utbrott och genombrott

En (av många) grej som jag inte visste eller liksom aldrig reflekterat över BK är att ungar inte går på en spikrak linje genom sina utvecklingsfaser. Det är mer som en kurva där variablerna är värden som tänder som tränger, tid i bilen, lust att jävlas, och okänd.
Just okänd är väldigt vanlig.
Håller ju liksom spänningen vid liv.

Jag trodde typ att när hon väl började sova nätterna igenom, så var vi liksom där. Framme vid målet. No more vakna klockan tre. Fel.

Att bara för att hon inte tyckte om bananer och slängde dom på marken och älskade päron i sex månader på raken så skulle hon tycka samma sak just den här morgonen. Fel.

Vi hängde för övrigt med ett gäng 2-åringar helgen som var och jag lovar att hade Louisa kunnat skriva så hade hon fan antecknat.
Tvåtaggarna var båda på ganska uselt humör och skrek och slängde sig på marken och slog sina föräldrar och var allmänt förbannade en stor del av eftermiddagen. Lodjuret har ju precis börjat förstå att hon har en vilja och när hon inte får som hon vill så gnäller hon och stampar ofta med fötterna.
Men att slänga sig på marken! Kan man göra så?!? Gud vad smart!

Så igår när vi var i parken och jag sa nej och drog iväg henne när hon ville springa in på basketplanen och ta tonåringarnas basketboll (Boh! Boh! Hon är besatt av bollar just nu) så slängde hon sig på marken och spände kroppen i en båge och skrek.  I typ fem sekunder. Sen ställde hon sig upp och såg på mig med ett frågande uttryck
”gjorde jag rätt? visst var det ett ganska bra utbrott?”

Imorse åt hon en banan.