Jag väckte Louisa imorse. Jag. Väckte. Henne.
Det händer typ aldrig.
Det händer typ aldrig.
Jag var fullt påklädd.
Luncherna, och hennes frukost, redan nerburna och packade i bilen. Min
kaffemugg full och rykande vid dörren.
Klädde på henne. Lät henne dricka en skvätt välling och säga hej till katten. (Gatt!! Gatt!! heeeeyyyy)
Klädde på henne. Lät henne dricka en skvätt välling och säga hej till katten. (Gatt!! Gatt!! heeeeyyyy)
Sen drog vi iväg till dagmamman.
Om ni kan tänka er raka
motsatsen till exakt allt som hände imorse så är det så en vanlig morgon ser ut.
Och det märktes på lodjuret att hennes lilla universum var uppochner. Hon bråkade inte. Men var väldigt konfunderad över hela konceptet att inte vara först uppe och den som får väcka. Hon slappnade inte av och log på riktigt förrän hon fick syn på Harriet (Julie och Morgans katt).
Ahhh.... gatt!
Och det märktes på lodjuret att hennes lilla universum var uppochner. Hon bråkade inte. Men var väldigt konfunderad över hela konceptet att inte vara först uppe och den som får väcka. Hon slappnade inte av och log på riktigt förrän hon fick syn på Harriet (Julie och Morgans katt).
Ahhh.... gatt!
No comments:
Post a Comment