Det var bättre förr

Då man var liten och sjuk.
Minns ni?
Då man fick stanna hemma, ligga i soffan och kolla på TV.
Hyra en film från Gotta. Nån i klassen kom med läxan. Blåbärssoppa, avslagen coca-cola.
Tider, det.
Ingen som helst ångest för vad man missade skolmässigt. Så länge man inte var sjuk på nån viktigt dag förstås, som typ nåns födelsedag, FN-dagen, friluftsdag, eller så.

Vem sjukanmäler sig efter bara en vecka på nya jobbet?
Svar: min nya kollega.
Och med min enda andra medarbetare på konferens i Boise…. så måste ju nån hålla ställningen på kontoret. Så jag behöver inte ens fundera på om det är värt att slösa sjukledighet på mina svullna halsmandlar, bultande huvudvärk och sprängande bihålor.
Och det är ju skönt, jobbigt att måsta bestämma, liksom.