För andra gången i livet har jag nu flugit första klass. Sist var det en 25 minuters inrikes resa i Guatemala och vi fick champagne och apelsinjuice. Idag var det 3 timmar mellan Salt Lake City och Detroit och vi fick (förutom precis vad vi ville att dricka) finfrukost, bautastolar och egen teveskärm.
Som att flyga utrikes fast inrikes, typ.
Jag vet inte hur det kom sig att jag fick en uppgradering. Första halvtimmen efter start satt jag bara och väntade på att nån skulle komma och knacka mig på axeln och ba ”asså ursäkta, det har naturligtvis skett ett missförstånd här, du ska ju inte sitta i första klass (fattar du väl!?!)”
Men det kom ingen kom och sa det. Så jag satt kvar och kände mig finurlig. Som om jag liksom kommit undan.
Kentucky är annars kallare än jag trodde. Hallå, ska inte södern vara varm? Vi gick runt och strosade lite innan middan, frös, men var imponerade av Hästarnas Huvudstad. Sen åt vi på Shakerspear’s Hotel, en restaurang som såg ut exakt som ett dockhus. Eller Villa Villerkulla. Hur gulligt som helst.
Hur som helst så är jag glad att jag äntligen får åka iväg med en grupp, annars sitter jag ju som oftast ensam och ugglar på såna här konferenser. Nu är vi hela fyra personer här från samma universitet.
Hotellet är för övrigt helt ok, minus att mitt rum luktar rök och att tvålförpackningen var tom.
Man kan väl inte få allt, antar jag.
Själv ska jag åka på länsträff till Gnosjö nästa vecka så du kan väga in det i perspektivet. Vi ska åka bil.
ReplyDeletehaha, jag tror du vinner på namnet. Gnosjö....vars har du betoningen på den godingen?
ReplyDelete