Det är bara 10 timmar i bilen (enkel väg) jag inte ser fram emot

Vi är tillbaka i stan och det är en vanlig måndag på jobbet. Fast precis som förra veckan så drar vi igen på onsdagkväll. Den här gången till Pocatello.
Det är nog första gången i mitt liv jag verkligen ser fram emot att fara till Pocatello.
Pokey.
P-town.
När vi bodde där trivdes vi ju inte som fisken direkt, och varje gång vi skulle köra tillbaka var det för att en alldelens för kort semester var till ända.
Men nu ska vi dit på semester.
En ren nöjesresa.
Eller tja, lite nytta ska det väl vara också. Dylan ska träffa sin handläggare på instutionen och disskutera hur han kan och får och borde lägga upp sin avhandling.
Men jag ska bara hälsa på gamla kollegor och vänner och ha kul.
Känns lite overkligt att det faktiskt gått nästan två år sen vi flyttade.
Och vi har inte varit tillbaka en enda gång.
På tiden alltså.