Veteran’s Day – och jag vill gnälla

Jag inte varför jag blir så provocerad av Veteranernas Dag. Det är ju egentligen inte dagen i sig som stör mig, och inte heller att man firar soldater och andra människor som frivilligt gett sig in i krig.
Jag stör mig inte på soldaterna.
Visst förtjänar dom ära och beröm. Absolut.
Jag stör mig på alla vanliga nissar som lägger upp en massa patriotiskt tjafs på fejjan om att frihet inte är gratis (freedom isn´t free) och gud välsigne världens bästa land och vore det inte för alla modiga gossar som gett sig ut i den farliga världen som inte vill annat än att förstöra USAs underbarhet, så skulle vi inte kunna njuta av vår fantastiska frihet... som går ut på att kunna bära vapen på campus och rösta (fast vem fan ids rösta?) eftersom vi är en demokrati och jag älskar mitt land men hatar regeringen, som vi ju själva väljer i en demokrati fast jag röstar ju inte så det är inte mitt fel och rör inte mitt gevär, hörru!
Typ.
Det är så konstigt på nåt sätt, hur USA kan vara så patriotoskt, och stolt över att vara en demokrati, samtidigt som färre och färre röstar i valen och folk (inte alla, men många) misstror sin president och regering till den grad att man blir mörkrädd.
Nästan lika mörkrädd som dom måste vara.
Kanske är det för att vi svenskar inte växer upp med traditionen att springa runt och skrika att Sverige är bäst i världen (annat än vid eventuell OS eller VM vinst) som det sticker i mina ögon när amerikaner så oegenerat gör det.  Tror dom verkligen att små svenska och filipinska barn också lär sig att USA är nummer ett och deras eget land kanske eventuellt kan kvala in som tvåa i bästa fall?
Dom har nog aldrig tänkt så långt. Tänkt längre än landets gränser.
Annat än om det handlar om krig då.
Eller eventuellt en semester till Mexico.