Blöjigt

Igår hade vi vår baby shower. Den första iallafall. Vi bestämde oss för att skilja på vänner och familj och hade den för vänner igår. Det var kul, den roligaste baby showern jag nånsin varit på iallafall, fast det säger väl inte så mycket egentligen... jag har bara varit på två förrut och dom var fulla av antingen pinsam tystnad (jobbigt) eller pinsamma baby-lekar för vuxna (lagom kul) och minst en dryg timmes titta-påande av blivande mamman som öppnar presenter (långtråkigt).
Dessutom var inga presenter till mig...

Iallafall, vi passade på att ha vår under en amerikansk fotbollsmatch, så att det liksom skulle finnas nåt annat att fokusera på än högen av blöjpaket och presenter i olika pastellnyanser. Kalaset var hemma hos Sarah och Paul som har ett tv-rum i källaren där de som verkligen ville fokusera på matchen kunde hänga, och ett allrum uppe där matachen var i bakrunden och maten, drickan och presenterna lite mer i fokus. Vi grillade, umgicks och jag och Dylan sa tack och bock och tusen tack för alla blöjor och presenter, men vi öppnade inga paket. Det tänkte vi att vi kan göra hemma och skicka tackkort, så slipper alla sitta och se på och låtsas tycka att nappflaskor och spyfiltar är det mest fantastiska de nånsin sett.

Fast när vi har den för familjen så måste vi nog göra det iallafall, dom förväntar sig det, den äldre generationen. Men jag ska ju såklart inte klaga. Nu har jag inte räknat antalet blöjor vi fick och jag har ingen aning om hur många det går åt heller, men jag skulle ändå tro att vi kommer klara oss nån månad iallafall, minst, innan vi måste köpa mer.