Förutom alla amerikanare då.
Men vi är ju två nu, jag och Ing-Marie. Två som förstår vad vi firar.
Annars har jag som aldrig riktigt känt att det är värt det, att fira svenskt som ensam representant bland en massa turister.
Då äter jag hellre min sill ifred och slipper höra folk klaga på att det är för salt, smakar konstigt, vadheterdetviäternuigen...?
Men med en kompanjon blir det en helt annan sak.
Kvällen var toppentrevlig.
Och Sarah visade sig älska glögg.
-This stuff... I love this stuff! It's my new favorite drink. What is it again?
No comments:
Post a Comment