Tack - jag hade tur

Det var snorhalt imorse när jag körde till jobbet. Men det såg inte ut att vara halt och kändes inte halt alls så jag gasade på som vanligt.
Det var inte förrän jag såg den första (av två) krashen som jag bromsade in. Och tack gode gud att jag bromsade in i tid för det tog fan inte alls och jag slirade rätt rejält innan jag kom till nån slags rätta igen.
Nu känns det lite som om jag haft en nära döden upplevelse och borde uppskatta mitt liv och alla mina obrutna ben extra mycket.