Vi hade en sån himla fin
söndag igår.
Dylans lag hade match torsdag, fredag och lördag så mycket av helgen gick åt till att administrera skjuts och sitta i gräset och se på fotboll. Att sitta på filt i gräset och kladda persika och klättra omkring på mamma är ju en av lodjurets favoritsysslor så hon var ju iochförsig nöjd, men jag var ganska uttråkad.
Men söndagen var fotbollsfri och vi hade bestämt träff nere på stan med Jordan och Jessica, ett par vi umgicks väldigt flitigt med i Pocatello och som nu bor i Spokane sen tre år tillbaka fast vi har ändå inte lyckats få tummen ur och ses. Förrän nu då.
Vi åt picknick i parken, lekte i splashpadden (Louisa bara älskar vatten, man får ju slita iväg henne när hon börjar bli kall, men annars skulle hon nog kunna bli fisk på heltid) badade i sjön, åt glass, gick på stan. Sen följde dom med hem till oss och vi grillade och satt på altanen medan Lo sprang omkring i sin gåstol och fashinerat spanade på deras tvååring Jaden som satt och såg Musse Pigg på Netflix.
Det var nog säkert fyra, kanske fem år, sen vi sågs sist, men det kändes som ett par veckor. Och när dom for och vi lovade att ses snart igen, så kändes det verkligen att vi allihop menade det. När jag sen satte på Louisa pyjamasen och nattade henne berömde jag henne för att hon varit så himla go och harmonisk hela dagen. En riktig praktbäbis.
Det verkade dock stiga henne åt huvudet för sen vägrade hon somna på egen hand utan Dylan fick sitta och gunga henne en halvtimme innan hon gick med på att slumra in. Men det tar vi. Efter en sån härlig sommarsöndag.
Nu imorse när jag kom till jobbet och gick från bilen till kontoret så kändes det höst i luften.
Dylans lag hade match torsdag, fredag och lördag så mycket av helgen gick åt till att administrera skjuts och sitta i gräset och se på fotboll. Att sitta på filt i gräset och kladda persika och klättra omkring på mamma är ju en av lodjurets favoritsysslor så hon var ju iochförsig nöjd, men jag var ganska uttråkad.
Men söndagen var fotbollsfri och vi hade bestämt träff nere på stan med Jordan och Jessica, ett par vi umgicks väldigt flitigt med i Pocatello och som nu bor i Spokane sen tre år tillbaka fast vi har ändå inte lyckats få tummen ur och ses. Förrän nu då.
Vi åt picknick i parken, lekte i splashpadden (Louisa bara älskar vatten, man får ju slita iväg henne när hon börjar bli kall, men annars skulle hon nog kunna bli fisk på heltid) badade i sjön, åt glass, gick på stan. Sen följde dom med hem till oss och vi grillade och satt på altanen medan Lo sprang omkring i sin gåstol och fashinerat spanade på deras tvååring Jaden som satt och såg Musse Pigg på Netflix.
Det var nog säkert fyra, kanske fem år, sen vi sågs sist, men det kändes som ett par veckor. Och när dom for och vi lovade att ses snart igen, så kändes det verkligen att vi allihop menade det. När jag sen satte på Louisa pyjamasen och nattade henne berömde jag henne för att hon varit så himla go och harmonisk hela dagen. En riktig praktbäbis.
Det verkade dock stiga henne åt huvudet för sen vägrade hon somna på egen hand utan Dylan fick sitta och gunga henne en halvtimme innan hon gick med på att slumra in. Men det tar vi. Efter en sån härlig sommarsöndag.
Nu imorse när jag kom till jobbet och gick från bilen till kontoret så kändes det höst i luften.
No comments:
Post a Comment