Lilla Lo har som regel varit rätt duktig på att sova på nätterna. Har jag trott iallafall eftersom jag inte haft nåt annat att jämföra med än en handfull andra föräldrar och eftersom jag inte kännt mig speciellt utsvulten på sömn själv.
Hon brukar som regel vakna en gång per natt och vilja ammas till sömns igen. Så har det varit sen hon var typ tre månader gammal. Det har funkat helt ok för mig och jag har inte haft nån direkt anledning att rucka på det. Läkaren sa ju för länge sen att hon inte alls behöver äta på natten längre, men som sagt.... att amma henne har liksom varit ett smidigt sätt för mig att få henne att somna om.
Men nu måste vi nog ändra på sovrutinerna lite. De senaste veckorna har vi haft flera nätter då hon vaknat, gråtit och inte velat varken äta eller somna om. Inte i sin egen säng. Inte i vår säng. Och så har hon varit allmänt missnöjd kanske en halvtimme eller så. Ingen katastrof alltså, men jag tänker att nu är det nog kanske dags att passa på att introducera nya rutiner (eftersom hon ändå är missnöjd..?)
Så jag tror vi ska prova flytta henne till eget rum och se hur det funkar. Det blir ju bara tvärsöver hallen så jag kommer ju ändå höra henne. Och jag har inte tänkt stänga dörren och vänta 11 timmar med att öppna den som vissa hardcore förädrar tydligen gör. Men jag har tänkt vänta kanske en kvart eller så innan jag går in till henne. Ge henne en chans att somna om på egen hand.
Vi får se hur det går för henne. Vi får se hur det går för mig.
Men tisdags satt jag på kontoret och bara stirrade drömmande på golvet. Det såg så fantastiskt inbjudande ut. Jag fantiserade om hur jag skulle kunna stänga dörren, dra min chefs vinterkappa (som hon har hängandes i ett hörn) över mig och förmodligen sova som en död i 12 timmar. Jag var med andra ord inget under av effektivitet på jobbet. Och det är dags att försöka ändra på det här nu.
Varsågoda för råintressant information förresten.
Gonatt.
No comments:
Post a Comment