Mera viktig information for your reading pleasure

Eftersom alla garanterat suttit på nålar och undrat hur första natten i eget rum gick så kommer såklart en rapport.
Jag fattade beslutet.
Frågade Dylan vad han tyckte. 
Han tyckte egentligen inte så mycket, det är ju inte han som ammar på natten liksom, men gick utan knussel med på att det var helt okej att vräka lodjuret från vårt sovrum.
Det var helt okej att låta henne vara kvar också, för hans del alltså, men han tyckte att visst, okej, vi provar.

Så in med sängen i barnkammaren. Bad, flaska, bok, hela godnattproceduren. Hon somnade snällt och vi satte oss och tittade på OS.

Jag: ... jag saknar att ha henne på vårt rum...
D: va?
Jag: ja, hon är så stor plötsligt... det känns så konstigt att hon inte sover med oss längre..
D: du har ju inte ens gått och lagt dig än, du kan ju omöjligt sakna att sova bredvid henne redan
Jag: jo....
D: det var ju du som.... (suck).. ska vi flytta in henne igen?
Jag: va? nä… nänä, det blir nog bra. snyft.

Men. Hon sov som en jäkla törnrosa. Alltså nu ska jag inte ropa hej eller nåt. Fattar ju att det här nog bara var ren tur.
Men det känns ändå som ett tecken på att det var rätt. Det gick bra.
Heja!

Och på tal om Heja! Är det bara siming och gymnastik man tävlar i i Rio? För det är minsann det enda vi får på tv:n här.