Jag behöver inte
påminnas om varför det alls inte är synd om Sean Spicer. Egentligen.
Inte alls synd om honom.
Men jag kan ändå inte låta bli, varje gång han stoppar foten så långt in i munnen att bara hälen sticker ut, att liksom drabbas av samma känsla man fick som barn när någon blev grupptryckspressad att göra nåt dumt.
Och jag veeeet, han är Vita Husets pressekreterare och inte nån liten sexåring som mobbats till att säga till fröken att hon är dum i huvet.... men ändå.
Jag smygtycker iallafall synd om honom.
Inte alls synd om honom.
Men jag kan ändå inte låta bli, varje gång han stoppar foten så långt in i munnen att bara hälen sticker ut, att liksom drabbas av samma känsla man fick som barn när någon blev grupptryckspressad att göra nåt dumt.
Och jag veeeet, han är Vita Husets pressekreterare och inte nån liten sexåring som mobbats till att säga till fröken att hon är dum i huvet.... men ändå.
Jag smygtycker iallafall synd om honom.
No comments:
Post a Comment