loppepp

Jag hatar att springa lopp. Eller hatar och hatar. Men jag gillar det inte. Jag springer gärna och relativt ofta på egen hand. Men så fort det är chip och nummerlappar och folk och starttider får jag ont i magen och ångest.

Därför har jag anmält mig till ett lopp nu på söndag.

Jag sprang samma lopp i fjol. Det är typ 8 kilomter och ganska flackt och startavgiften går till välgörande ändamål och bla bla bla.

Det finns dom som säger att bara för att man har nummerlapp på magen och chip runt foten så behöver man inte ta i så man spricker. Man kan ju springjogga i lagom takt och göra så gott man kan eftersom man ju ändå inte lär vinna liksom. Säger dom. Men det går ju inte. Har man nummerlapp och springer på tid måste man springa så fort man kan. Punkt.

Fy fan.

Jag längtar tills det är över.