Tycker inte alls om att skriva pa svenska utan de ratta vokalerna, men i brist pa sladd och tradlost internet till min barbara far det bli sahar sa lange. Ja, framme nu alltsa och numera amerikansk invanare. Kanns markligt. Bra saklart, och markligt.
Nar jag kom till Seattle och skulle ga genom passkontrollen, for forsta gangen med ett riktigt immigrantvisum, blev jag skickad allra langst bort, till en del av immigreringen jag inte visste fanns. Dar fick jag sitta ner och vanta med ett tiotal andra manniskor varav exakt alla utom jag hade turban. Nu hade jag ju tva fina sjalar i handbagaget som Erika kopt med sig fran Dubai, sa hade jag velat passa in hade jag ju kunnat sno en san runt huvudet... men jag avstod. Det tog tid, immigreringen, det var med nod och nappe jag hann med flyget till Spokane. Vaskan hann inte med utan kom morgonen efter. Men det var ingen obehaglig upplevelse dar bland turbanenerna och passpolisen, alla var valdigt trevliga.
Nu ar det helg och jag vet inte riktigt vad vi ska hitta pa ikvall och imorgon, forhoppningsvis hinna umgas lite med slakt och vanner. Pa sondag ska vi iallafall bila ner mot sodra Idaho for att halsa pa farmor Melba, farbror Larry och dessutom kika pa Pocatello. Som det kanns just nu lutar det verkligen at New Orleans, men Dylan vill iaf fara ner till Pocatello, kolla pa stan och traffa folk pa institutionen, och det kanns ju vettigt.
Nu ska vi ivag till stan en svang och leta loparpjucks till D.
No comments:
Post a Comment