Det höll inte riktigt ända in i mål det där. Projektet och ambitionen att fortsätta skriva på engelska fast vi var hemma var tänkt dels som ett sätt att låta Dylans föräldrar och våra gemensamma vänner över där att fortsätta hålla koll på oss och dels som ett sätt för mig att rättfärdiga mitt bloggande. Känner mig fortfarande inte helt bekväm med grejen att jag bloggar. Att ha en reseblogg känns helt okej, och även att skriva på svenska när jag är i USA så att familj och vänner kan läsa och jag slipper skriva samma sak i flera mail. Att skriva på svenska i Sverige känns...äh, vafan. Nu är jag i Sverige och skriver på svenska för att jag vill det och det är ändå max en handfull människor som läser. Så.
Nog om det och mer om mig. Jag är i Stockholm. Nytta och nöje ska avverkas innan jag far tillbaka på tisdag nästa vecka. Min intervju på ambassaden är på måndagmorgon men eftersom Dylan for hem igår och man ändå måste vara i Stockholm över en helg för att kunna umgås med folk som jobbar så flög jag ner med honom. Jag bor hos Erika och njuter av att vara här samtidigt som jag gruvar mig för måndag. Idag ska jag gå till polisen och se om det är möjligt att få nåt slags intyg på att jag faktiskt haft det gamla pass som nu är makulerat och bortkastat nånstans på andra sidan planeten. Det vore bra, skulle kanske kunna spara mig 3000 kr.
No comments:
Post a Comment