Nu har jag och Tiffany sagt hej då. Kanske för alltid. Förhoppningsvis inte. Men garanterat för obestämd, lång framtid.
För att vi kommer att ses igen talar det faktum att hon kommer från Minnesota, och där har jag ju andra anledningar att vilja hälsa på.
Och att Brian kommer från Idaho så håller dom ihop lär hon ju ta sig tillbaka till den här sidan landet för eller senare.
Mot talar väl egentligen bara att man vet aldrig... livet och såntdär brukar ju ibland komma emellan även de bästa intentioner.
Jag hatar avsked. Både såna som är sorgliga på riktigt och såna som mest är obekväma för att man inte riktigt bryr sig men ändå känner att man borde verka ledsen. Just det här var nånstans mittimellan.
No comments:
Post a Comment