De vuxna som blev gamla

Och så dör de, en efter en.
De vuxna, som blev gamla medan vi blev vuxna, fast vi fattade inte riktigt att vi blev så vuxna. Eller att vi blev så gamla att vi kunde vara vuxna.
Och att de, de blev bara gamla.
Man vet ju liksom att det händer, att det måste hända.
Man ser att de blir mindre och ljusare och tröttare. Att de liksom suddas ut, konturerna mindre skarpa, de tar mindre plats och rum och blir små igen.
När jag blir stor och du blir liten mamma.
Visst är det faktiskt så.

Och man har sitt eget att tänka på och är man som jag och bor på andra sidan världen så blir kontakten så liten och tiden försvinner och sen ringer telefonen och så är de döda.
En efter en.