Det är mycket. Har varit mycket, kommer bli mycket och är mycket. Sådär så att man inte ens kan komma ihåg vad man är mest stressad över eller vad som är värst och mest bråttom, just nu.
Snabb överblick:
Jobbet: vi har anordnat och varit värdar för en konferens som tog slut för tio minuter sen och på söndag morgon, snortidigt, flyger jag och chefen till Phoenix för konferens nummer två där vi ska presentera vårt projekt inför en massa människor som vi vill ska ge oss bidrag och hon är nervös och jag är minst sagt ännu nervösare och vore jag dubbelt så förberedd så vore det fortfarande inte nog.
Skolan: drar ihop sig för midtermin och projekt och jag har en annoterad bibliografi och en redovisning som står och lurar runt ett hörn som är väldigt, väldigt nära. Hade jag påbörjat endera projekt vore det fortfarande inte nog.
Hemmafronten: anledningen till att jag inte gjort varken det ena eller det andra. Jamen, ni vet. Det har varit så dåligt. Så länge. Vi (jag och hälften) mot våra sambos och framför allt den ena. Förra helgen var så solig för han var inte här. Sen kom han hem. Och för att göra en lång historia kort så spårade allt ur totalt på tre dagar och jag och D var och tittade på en lägenhet under lunchen idag.
Den var helt ok. Vi tog den. Skrev kontrakt. Betalade. Fick nyckel.
Imogon är det lördag. Den lördag jag vikt åt packning. Lite skolarbete. Förberedelser inför presentationen in Arizona. Kanske få tid att köra ut till shoppingcentrat och köpa en ny topp. En snygg, hej-jag-är-vuxen-och-viktig topp.
Nähä. Men, nuså har vi hyrt lastbil och ska flytta imorgon.
Vi. Ska. Flytta. Imorgon.
Så djävulskt skönt. Missförstå mig inte.
Men jag har liksom lite dåligt om tid.
No comments:
Post a Comment