Asså bäcken är så himla nära nu att jag tror jag ropar Hej!

Jag har hoppats och trott och gett upp och tvivlat och varit förbannad och frustrerad och så. Men nuså, serru, nu är det klart sånär som på lite formalia.
Från och med nästa vecka har jag ny titel, egentligen nytt jobb, fast egentligen inte. Men jag går från att vare en student som dessutom jobbar som kontorsanställd till att bli Assistant Director och därmed en heltidsanställd som dessutom pluggar.
Skillnaden låter kanske inte så stor, men det är den. Som student är man liksom längst ner på totempålen och har inga förmåner, värdelös försäkring och det jag tjänat har varit skrutt. Som universitetsanställd har man riktiga förmåner, semester, en riktig sjukförsäkring (äntligen!) och så jobbtryggheten, förstås.
Såatte, det känns bra.

En annan skillnad blir ju att jag nu kanske eventuellt måste börja ta mitt jobb på lite större alvar, och ansvara lite mer och sådär. Men det löser sig.


Jag vill dock tydliggöra att detta inte innebär, inte inte inte, att vi kommer stanna i Pocatello baraföratt och bli bekväma och köpa en Golden Retriver. Okej?
Vi vill fortfarande härifrån.
Vi ska härifrån.
Men medan vi väntar är det faktiskt inte fel med lite stabilitet.