Jag hanterar stress ungefär lika bra som papper hanterar vatten.
Kommer ni ihåg förra hösten?
Alltså hur förra hösten var för mig? (Herregud hur den var för alla andra får dom väl hålla redan på själva) Jag försökte jobba 80% och plugga 100% och det slutade med att jag typ tokstressade och språngnickade väggen och bara var helt slut jämt och typ glad som deprimerad munk.
Mmm, och nu, eftersom jag lärt mig min läxa (inte) så tänkte jag jobba 100% och plugga 60% och tänkte att det skulle gå finemang. Men, asså…. och kanske är det en massa faktorer som spelar in nu, men:
Med en chef som slutar så att jag blir utan chef och huvudansvarig för kontoret, blir det ju som lite mer på mitt bord, kan man säga. Och samtidigt som det är lite läskigt är det lite spännande också, och känns som en chans att visa vad jag kan.
Efter (vänta så ska jag räkna…) typ 7 år som mer eller mindre heltids-universitetsstudent så är jag fan lite less. Jag skulle faktiskt vilja kunna fokusera på jobbet, som omväxling, och inte alltid måsta plugga på kvällar och helger. Jag tror jag är skoltrött, dammit!
D har kommit fram till att han kommer med 99.9% sannolikhet måsta vara kvar på sin institution minst 1,5 år till. Det innebär att jag kan läsa en istället för två kurser den här terminen och ändå hinna klart innan vi flyttar härifrån.
Jag ser liksom ingen jättebra anledning att försöka stressa klart min examen tidigt baraföratt…
Såtte, ska jag droppa en av mina kurser? Ska jag det?
Det här kräver ett seriöst mammasnack. Det känner jag. Det är det man har mammor till.
No comments:
Post a Comment