Imorse när jag tömde min spammapp på mailen så innehöll den ett mail med titeln ”Åsa, vi har hittat din drömplatteve!”
Det gjorde mig glad.
Jag menar, vilket ord va?
Drömplatteve.
Det är ju helt ljuvligt att smaka på.
Just nu visas Dreamgirls på vår teve hemma (som inte alls är min drömplatteve). Det är den enda film jag nånsin sett på bio ensam. Det var i Moscow och det var vinter och jag och D hade bråkat och jag stormade ut på gatan och kom på att det ju var helt idealt att gå och se en film, 2 timmar med avstängd mobil och värme.
Fast det fick inte önskad effekt för han trodde bara att jag gått hem, vi bodde inte ihop då, och det var ju förstås ingen orimlig gissning.
Ja jallafall. Det var bara det jag hade att säga.
No comments:
Post a Comment