Jag läste ett CV idag. En otroligt lång och imponerande resumé tillhörande en man som jobbar med jämställdhet och lika rättigheter på nationell nivå i Washington DC.
På måndag kommer denne man sitta mittemot mig i ett snoffsigt rum i universitetets adiminstrationsbyggnad.
Två saker, minst, är väldigt konstiga vad gäller detta blivande scenario. Det ena är att denne man är intresserad av en tjänst på Idaho State University (why oh why?).
Det andra att jag, för första gången ever, kommer sitta på frågar-sidan av en intervjusituation.
Och liksom ställa frågor till en man som chefade över ett helt institut medan jag fortfarande försökte få koll på höger och vänster och lista ut hur man knyter en rosett egentligen.
Hela grejen känns minst sagt absurd.
Men, har man nu tagit bananskalet hela vägen till genushjärtat av den här institutionen, så kan man ju inte säga ”nämen inte ska jag…”
He dug liksom int.
Så det är väl bara att putsa skorna och räta på ryggen och ta skeden i vacker hand.
Eller vad det nu heter.
No comments:
Post a Comment