Mammor och barn, tyskar och Tyskland

Vi tar en omväg först, men lugn.. jag har en poäng.
För länge sen när jag och Steken flög Ryan Air till Hamburg och lyckades hinna med ungefär hur mycket som helst på en endaste helg (Pride, en motorcykelparad, Eminem konsert, skumma människor med svensk tandkräm, en pubägare som hävdade att han var polare med Lasse Berghagen… med mera.) så såg vi, på Eminem-konserten, två människor som vi trodde var en mamma och hennes tonårsson.
Och vi tyckte att det var som så stort av mamman att följa med sin son, som vi då antog var det stora Eminem-fanet, på konserten istället för att bara förbjuda honom att gå.
Dom satt där.
Och vi satt där.
Och vi väntade på att det skulle börja. Jag tror Cypress Hill var förband… Och plötsligt skrikviskar Steken i mitt öra ”Mamman och barnet hånglar!!”
Och det gjorde dom.  Fast det var ju ingen mamma med sitt barn.  Det var ett lesbiskt par.  Aja.


Och nu, i helgen, har jag varit och paddlat kajak på Jackson Lake i Wyoming och haft det riktigt bra.
I stort sett.
Sånär som på 3 individer som inte borde ha varit med på den här resan. En tjockis.
Okej, förlåt, men ändå inte förlåt. Kan man inte andas utan syrgas, inte ryms i en vanlig kanot, inte kan gå längre än 20 meter… Då har man fan inte på en utelivstur att göra. Punkt. Hon ba ”alltså jag äter egentligen väldigt lite mat” och jag tänkte ”kanske är det som är problemet… med tanke på att du tröck i dig 3 munkar och drack en liter O'boy i bilen på vägen hit”

Hon, var ett problem. Sen var det mamman och barnet. Och det här var verkligen en mamma, med sin 15-årige son. Dom hånglade inte. Men det var fan bara så pass. Grabben betedde sig som en störig 8-åring, mamman som ett hjälplöst våp (hon plurrade även…for the record) och dom var uppe i varann exakt hela tiden. Han satt i hennes knä i bilen, dom kelade och kittlade och pussade och höll på med grejer som jag lovar att normala mammor och normala 15-åriga pojkar inte sysslar med.
Christoph, från Tyskland, satt bredvid mig i baksätet. Han pekade på mamman och barnet och frågade tyst ”this is normal in America, no?”

Och jag sa No, förstås. För det är det ju inte. Men att människor som är för osunda för att andas på egen hand får följa med på vildmarksturer utan att nån knixar, det är tror jag däremot är ganska amerikanskt.

Jag har noll tålamod med folk som är lata, ohjälpsamma, otacksamma och tar för givet att alla andra bara finns till för att passa upp och anpassa sig efter deras behov.