Igår ringde jag min faster och hon svarade med telefonnumret. Tänk att det fortfarande finns folk som gör det. Jag trodde det var en liten klubb med kanske fem medlemmar som svarade i luren genom att rabbla sitt hemnummer, men att de upplöstes och la ner verksamheten nångång på 90-talet. Men det memot kom väl inte fram till Burträsk.
Det kom även ett sms till mobilen jag använder nu tillfälligt ”Kolla mailen, jag har skickat!” Så jag svarade med att fråga vem det var och vem som skulle kolla mailen. ”Lillebror” blev svaret. Och eftersom det inte var min lillebror och mamma inte har nån så blev ju slutsatsen att det var farbror Nisse. Varför han inte sms:ade direkt till bror sin kan man ju fråga sig. Pappas syskon och teknologin.
Och själv fick jag mail från svärföräldrarna som ville meddela att D ville att jag ringde honom. Han skulle ha mobilen påslagen klockan 9 på kvällen.
Jaha tack tack… det är 6 på morgonen i Sverige, precis då jag tycker det är kul att stiga upp och prata i telefon. Speciellt när man är i stugan och har att välja på Skype på knagglig uppkoppling eller mobil till mobil för en miljon i sekunden.
Men jag är ju en så förbannat god hustru så jag ställde väckarn och klev upp. Nu sover jag och Ida med lilla Sandra och hon tyckte 4 var en lämplig tid att stiga upp imorse så jag sov inte så hårt ändå, men klockan 6 drog jag på mig en morgonrock och gick ner och ringde. Det gick inte så bra, mottagningen var värdelös. Jag klev i pappas stövlar och stampade runt på gårdsplan för att få bättre täckning, men fick ge upp efter 20 fruktlösa minuter. Lämnade ett röstmeddelande som väl var halverst kärleksfullt och halverst gnälligt.
Värt.
No comments:
Post a Comment