Ibland känns det som om vi är på väg åt helt olika håll. Eller som att vi har samma mål fast helt olika kartor och idéer om hur vi ska ta oss dit.
Jag tycker inte om kartor, har aldrig kunna läsa dom. Är helt värdelös på vägbeskrivningar och har ett lokalsinne som är lika underutvecklat som en amöba. Jag går på nån slags magkänsla blandat med enklaste utvägen. När jag försöker fatta beslut för framtiden får jag oftast ont i huvet, eller ont i magen, eller bådadera.
Han är som en stridspilot som tvingas flyga ett enmotorigt lastflyg. Eller en haj som inte kan sluta simma för då dör han. Han planerar och skissar och tjatar och tänker och ena dagen ska vi flytta till Dubai och nästa till Stockholm och plötsligt kan vi få jobb på en båt om vi kan vara i San Fransisco imorgon.
Jag har inte bott i samma stad längre än 2 år sen jag fyllde 18. Det har liksom bara blivit så, utan att jag planerat särskilt mycket. Så om jag fortsätter på samma vis räknar jag med att äventyren fortsätter komma, det ger sig av sig själv liksom. Men hajar måste ju simma.
No comments:
Post a Comment