Helt plötsligt får man nytta av sina kunskaper

Jag hade ett sådärnt himla självlysande smart-moment på föreläsningen idag. Glödlampan lös på mig, bara mig.

Vi analyserade en studie av så kallade immersion programs och det var en massa tabeller och siffror och testresultat hit och dit. Och alla litteratursnobbiga språknördar ba ”Guuu vad svårt, vad står p för och vaddå avvikelse, vad är det för nåt och jag fattar ingentiiiing!”

Och trots att det var längesen nu och trots att jag väl inte var speciellt lysande alls i den kursen när det väl begav sig, så dammade jag av mina gamla mat.stat-kunskaper och förklarade standardavvikelse och urval på ett sätt som jag nog tror snygg-Peter skulle ha uppskattat (eller i alla fall godkänt. Snygg-Peter, det var ju för övrigt Skelleftekillen som hade mat.stat med oss på LTU back in the days) och Engelskasnobbarna, och till och med professorn, bara råglodde på mig som att ba
”va? vet du vad du pratar om nu eller snackar du bara skit…? och hur kan du veta allt det här? har du typ läst matte eller nåt?”

Och jag kunde ju förstås ha förklarat att ju faktiskt har läst lite matte. Eller typ varit på väg att bli civilingenjör. Då hade dom ju säkert trott mig, men varit mycket mindre imponerade av mina kunskaper, så jag sa inget.
Behöver väl inte dom veta vad jag har pluggat i mina dar….