Jag har tagit många duschar i mitt liv. Jag har även uppskattat många av dessa duschar extremt mycket. Jag ska därför inte påstå att duschen på KOA camping i Green River, Utah var den bästa ever eller nåt. Men den satt fint, det gjorde den.
Den här helgen har vi gett upp, badat, svettats, förbannat väder, vind (framförallt vind), sand (framförallt sand), förbannad puckade hippies och tja…. Haft lite roligt också.
Men inte alls så mycket som jag hoppats.
Och sett extremt lite musik. Typ tre band. Jag vet, helt sjukt.
Vi skulle ju vara volontärer. Men det sket sig, eller alltså vi sa upp oss, eftersom våra chefer var ett gäng fjortisar som var mer intresserade av att sitta i skuggan och äta svamp och röka gräs än att organisera ett femtontal frivilliga arbetare och bestämde att vi tre (jag, D och Austin) skulle gå runt och plocka skräp 8-14 varje dag. Då är det typ 45 grader varmt, om inte varmare, och allt som inte synts sedan solen gick ner är plötsligt upplyst, uppvärmt och alldelens ohyggligt otrevligt att handskas med.
Vi: men alltså på riktigt, det är ju helt orimligt… så vi ska typ göra allt jobb medan dom där nissarna där borta ska jobba 22-04. då är det kolsvart ute, hur ska ni kunna kolla att de jobbar och hur ska de ens kunna jobba?
Puckobrud: eh… alltså, hihi… eh, va?
Vi: nä, skulle inte tro det. vi slutar.
Plus lite mer dialog. Men sammanfattningsvis så gav vi tillbaka soppåsarna och mopprna och sa "glöm det". Vilket jag inte tvivlar på att det lila livet gjorde väldigt fort. Och det var tur att vi gav upp det där för det var verkligen ohyggligt varmt.
Och nu kunde vi ta bussen till floden under de varmaste timmarna på dagen. Men ändå.
Den som kom på att anordna en festival mitt ute i Utahs öken, där det inte är ovanligt att det blir uppemot 45 grader och sandstormar är lika vanliga som ödlor och torra buskar, borde kanske ha tänkt efter en gång till.
Att temat för festivalen var ekovänligt leverne och återvinning, är ju egentligen sjukt kul när man tänker på det.
Eller tragiskt.
En massa folk som skräpar ner ute i öknen och som kräver vatten, elektricitet, bajamajjor och en massa annat som är motsatsen till naturligt förekommande därute och måste slussas dit på en massa lastbilar som drar en massa bensin och ibland inte tar sig fram alls. Det var konstant brist på vatten, solskydd, vindskydd, sandskydd…
Vi hade så vi klarade oss. Oftast. För vi höll konstant utkik efter vattenbilen och såg till att alltid vara långt fram i kön med många flaskor och dunkar. Men på det stora hela var det var långt ifrån njutbart att hela tiden oroa sig för vad som skulle funka och vad som skulle visa sig bli inställt (mycket blev inställt) och när vi på fredag hörde en vakt berätta att vindarna skulle öka markant i styrka till lördag och sen vaknade på lördagmorgon till vindar som släckte all lust att stanna i sandlådan, så gav vi upp, jag och D.
Körde till stan och duschade och gick till en restaurang och åt riktig mat och såg slutet på matchen Portugal-Tyskland. Och så hyrde vi alltså en riktig campingplats på KOA.
Lördagskväll, festivalhelg…vi åt middag på ett litet lokalt ställe där vi kunde se finalmatchen i basketen, sen övervägde vi att hitta på nåt spännande, men var trötta och gick la oss.
Typ tio på kvällen. Hej party.
No comments:
Post a Comment