Och fotbollen pratar vi inte om mer nu, mkej?

Igår var Marlees sista kväll i Pocatello. Hon, jag och Amber gick ut och åt på Portneuf Valley Brewery, där vi hamnade mitt i en blueskonsert och jag blev uppbjuden till dans av en gubbe som måste varit 80 minst och var lika lång (alltså kort) som mig.
Mitt i maten. Mitt i tjejsnacket.
Men Göran Widding lärde oss ju att man inte får säga nej (till dans). Så jag sa ja och dansade artigt. Efter dans och middag gick jag och tjejerna hem till mig och jag oroade mig lite för grannarna eftersom klockan var ganska sent och Amber låter som en hel förskoleklass när hon pratar. Det är som om volymknappen föll av när hon var inställd på max. Der är inte helt opraktiskt när man sitter på restaurang mitt i blueskonsert, men i lyhörd lägenhet är det lite mindre önskvärt.
Jallafall. Jag kommer sakna Marlee.
Men förmodligen inte umgås med Amber jättemycket i framtiden.