Det är ingen dålig omväg de måste ta, päronen.
Umeå-Stockholm-Chicago-Dallas-Salt Lake.
Hujedamej, ska vi tro att de kommer vara lite pömsiga när vi hämtar upp dem på torsdag?
Vi planerar som bäst kommande månaden, funderar på vad rackarns vi ska göra med kattrackarn, om vi ska stanna till i Butte, Montana (det ska vi) och när vi ska köra var och vara framme när?
Det kommer bli lite stressigt, såklart… men skoj.
D var på WalMart idag och bytte olja i bilen. Och medans han väntade på att det skulle bli klart passade han på att shoppa på sig ett gäng hiskeligt fula blå-vita-röda Heja USA tröjor.
Så att vi Svennar ska smälta in ordentligt på 4:e Juli.
Vad midsommar beträffar kan jag konstatera att ännu mer störande än Amerikaner som aldrig lämnat landet och inte vet ett skvatt som omvärlden, är Amerikaner som lämnat landet en liten stund och nu tror sig veta allt som omvärlden.
En gubbe som missionärat i Sverige i typ 5 år var råimpad över min svenska. Han ba
”Jag måste bara säga att jag är så otroligt imponerad över din svenska. HUR har du lärt dig att prata sådär himla naturligt och flytande?”
Och förklarade precis hur jag lärt mig det och då ändrade han sig och blev plötsligt imponerad över min Engelska istället.
Det var inte som hemma, det här midsomrandet, inte ens nära.
Men sillsalladen var god.
No comments:
Post a Comment