Som om ekorrarna i den här stan inte var feta och orädda nog. Vi gick en promenad och stötte på Adam och Scott på kyrkogården. Dom hade varsin flottfläckig påse pommes frites som dom matade ekorrarna med.
Vi frågade om det var nåt dom gjorde ofta.
"Ibland", sa dom, "igår hade vi munkar… det verkade dom tycka ännu bättre om än pommes."
Vi stod en stund och pratade, och ekorrarna sprang runt våra fötter, vilket jag inte tyckte om. Jag har hört nånstans (men det var så länge sen att jag inte har nån aning om sanningshalten) att ekorrar har pälsen fulla med löss och även om de är söta och så… så vill jag inte ha dom alltför nära.
I alla fall.
Sen gick dom åt ett håll och vi åt ett annat och ekorrarna följde inte efter oss.
Det var det.
Vi frågade om det var nåt dom gjorde ofta.
"Ibland", sa dom, "igår hade vi munkar… det verkade dom tycka ännu bättre om än pommes."
Vi stod en stund och pratade, och ekorrarna sprang runt våra fötter, vilket jag inte tyckte om. Jag har hört nånstans (men det var så länge sen att jag inte har nån aning om sanningshalten) att ekorrar har pälsen fulla med löss och även om de är söta och så… så vill jag inte ha dom alltför nära.
I alla fall.
Sen gick dom åt ett håll och vi åt ett annat och ekorrarna följde inte efter oss.
Det var det.
No comments:
Post a Comment