Hade jag idats blogga från hotellet tisdagkväll hade jag sagt att det gick skit. För det sa han när jag ringde hem och frågade. Men jag iddes ju inte det, eftersom jag och Michelle satt på mitt rum och skrev klart en rapport tills över midnatt och sen var jag tvungen att svara på mail och klockan var över ett innan jag kröp ner bland hotellkuddarna.
Jag älskar (bonusinformation, varsågoda) känslan av sådär stenhårt bäddade hotellsängar. Det känns som att krypa in i ett vadderat kuvert.
Mmmm.. hotell. Och badrockarna. Jag har aldrig morgonrock hemma, men på hotell. Helst tillsammans med såna där engångstofflor som är omöjliga att gå i...
I alla fall.
Intervjun. Gick visst inte så bra, trodde han. Kommittén sa sitt om Sverige och D sa att så är det inte alls, och dom sa du måste göra så här och D sa att det tänker jag inte alls.
Och han var arg efteråt, men verkade ändå nöjd med att inte gett med sig utan stått för sitt projekt, så som det är och som han vill att det ska utföras. Och det är ju viktigt, förstår man ju.
Och nu idag hade han ett nytt möte och nu var det visst nytt ljud i skällan och några kostymer i kommittén hade visst imponerats lite över att han inte vek sig för deras pondus och, tja… det ser inte lika negativt ut just nu.
Men som sagt, vi får se.
Men om, om om om, Steken, så är det Ume vi snackar om.
Vi kommer hem i sommar, båda två, oavsett. Men blir det här fulbrightstipendiet av, då stannar vi ett år. Annars blir det bara semester.
Coolt! Ska hålla tummarna för er =)
ReplyDelete