och imorgon börjar det om igen

Idag har jag haft en sån där dag då man hela tiden känner att man är på vippen att dra en 3-åring, dvs lägga sig ner och skrika tills man får som man vill alternativt att någon plockar upp en i famnen och ser till att allt blir bra.
Det började med att jag mådde som vädret när jag kom till jobbet 10 imorse. Vädret var grått och hotande, det var tydligt att oväder var på väg. Själv mådde jag sådär halvtjyvens som man ofta gör precis innan man blir sjuk. Det kändes som om jag hade en alldelens för liten keps fastspänd på skallen och jag funderade på om jag i huvud taget skulle palla lunchen. Det gjorde jag, vid två-snåret när de flesta lunchgäster dragit vidare och ovädret gjort detsamma mådde jag bättre och lovade att jag skulle kunna stanna till stängning som jag var schemalagd.

Tisdagskvällar är som regel lugna och därför var jag ensam servitris efter kl 3. Och naturligtvis bestämde sig just den här tisdagen för att gå emot reglerna och Gud och alla människor fick för sig att äta på Moondollars just ikväll. Jag sprang mellan borden som en oljad pil (bokstavligt talat, man blir alldelens infettad av all frityrolja) och gjorde mitt bästa för att inte folk skulle resa sig och gå i väntan på maten. Det gick hyfsat, alla stannade kvar iallafall, men när vi väl stängt dörrarna hade jag ju såklart inte hunnit förbereda stängningen alls. Jag och Jackie (som jobbat i köket) var kvar till 10 och då hann en 15 kilos mjölpåse explodera på oss också innan vi äntligen tog oss därifrån. Nu sitter jag och känner att jag borde gå och lägga mig och liksom hetssova innan jag ska upp imorgon och göra precis samma sak en dag till. Samtidigt vet jag att jag är alldelens för uppe i varv för att kunna somna om jag lägger mig nu på studs.

När jag jobbat till stängning och sedan dessutom börjar tidigt dagen efter sover jag alltid dåligt och drömmer dessutom om restaurangen, det slår aldrig fel. Senast drömde jag att jag fick en beställning på en glutenfri veganpizza och när jag frågade köket om det gick att fixa sa dom bara ”visst, självklart, det kunderna vill ha fixar vi alltid! Men det är du som får laga den eftersom du tog beställningen…” och sedan spenderade jag natten med att svettas över en omöjlig pizza. Vi får se vad det blir för beställning inatt.