Barrikaden ja. Den funkade inte, fast ändå gjorde den det, till slut. Katter kan klämma sig genom vilket hål som helst så länge deras huvud kommer igenom, det visste jag ju… Men ändå, ja jag försökte bygga en barriär av möbler för att stoppa en kattunge. Smart, inte alls dömt att misslyckas…
Jag var bautatrött igår kväll och satte igång bygget redan vid 9-tiden. Tvättkorgar, ryggsäck som kil emellan, sopkorg, till och med en kylväska. Jag byggde och byggde, provade olika konstellationer och varianter och Daisy älskade det. Hon hoppade lyckligt omkring och klättrade och klämde sig igenom min barriär gång på gång, så jag behövde aldrig fundera på om jag lyckats eller tro att jag var klar, hon motbevisade mig ivrigt på direkten.
Vår dörrlösa lägenhet är lång och trång med luftkonditioneringsenheten i ena änden och sovutrymmet i den andra. Det var varmt. Jag byggde och byggde om och svettades och svor och Daisy var yr av lycka och slog nästan knut på sig själv när hon krumbuktade sig igenom hål små som knappnålsögon. Till slut sa jag skit samma åt alltihop och gav upp. Jag somnade utmattad och varm och Daisy däckade, även hon utmattad, på min kudde och sov där tills Dylan kom och la sig, då hon kröp över till hans kudde, för hon gillar hans hår bättre. Men hon blev inte alls vild förrän lite vid halv 7 och då skulle vi ju ändå upp snart.
Alltså, leker man bara skiten ur henne i drygt en timme innan man går och lägger sig, då sover hon.
No comments:
Post a Comment