En stammis på restaurangen igår som vet att jag är från Sverige:
-So… when you were in Sweden did you speak like a different language over there?
Jag: yeah…
Stammis: what would you call that?
Jag: Swedish…
Stammis: is that like German?
Jag: no, then it’d be called German…
Jag försöker alltid så långt det är möjligt att undvika att berätta att jag är från Sverige. Det är bara frustrerande och irriterande. Och 9 av 10, nej fler, fan 10 av 10, fattar ändå inte att jag faktiskt är svensk från Sverige, de tror att jag är svensk på samma sätt som de är en fjärdedels irländare, halvt italienare och en fjärdedels norsk (fast alltså egentligen 100% amerikan) och tror att jag är ännu en i raden av dryga amerikanare som försöker vara mer världsvan än alla andra bara för att de kan räkna till 10 på franska eller har varit på semester i Amsterdam.
No comments:
Post a Comment