Ingen cykelkedja

Jag tycker det är fint att stödja lokala företag. Speciellt i det här landet, där Wal Mart snart köpt upp varenda krängande verksamhet. Nu ska jag inte säga att jag aldrig handlar på Wal Mart, för det gör jag såklart. Det är en sak att ha principer och en annan att ha råd att leva efter dem. Det var lätt som en plätt att bojkotta Starbucks förra året, för dels låg det långt bort och dels kostar ju deras kaffe satan och hans moster. Men nu har de köpt in sig på campus och har där liiiite rimligare priser och tja… nån i veckan blir det i alla fall.

Men hursomhelst, när jag lämnade in cykeln på reparation var jag glad att det var en sån liten pappa-son-firma som verkar funnits i stan sen innan järnvägen. De var så himla charmiga också. På stora kedjor har de ju alltid en massa regler för hur kunder ska bemötas och alla anställda låter som väldresserade och själlösa robotar. Inte på Surfs-Up i Pocatello, inte. När jag lämnade in min pajjade hoj kollade killen på den, muttrade lite och försvann med den in på verkstan. Jag stod kvar, visste liksom inte riktigt vad jag förväntades göra men antog att han kanske ville ha mitt namn, nummer, pengar… eller nåt.
Efter en stund kom han tillbaka och kollade på mig som om han aldrig sett mig för, och hade han nog inte heller, för jag tror inte han kollade upp en enda gång medans han fokuserade på cykeln.
Han ba ”kan jag hjälpa dig eller?”
Ja ba ”eh, ja.. det var min cykel du precis ledde bort, tänkte att jag borde lämna namn och nummer….. kanske?”
Han ba ”ja okej då”
Och så hämtade han ett papper. Och så sa jag vad jag hette och mitt telefonnummer. Sen frågade jag hur lång tid han trodde det skulle ta och om han hade nån uppfattning om hur mycket det skulle kosta. Det hade han inte.
”Du kan ju typ ringa på torsdag om du vill” sa han.
”Okej….” sa jag och gick.

I eftermiddags ringde jag. Hade det varit en kedja hade de svarat ”Thank you for calling Buisness X, this is X speaking, how can I help you today?” Men som sagt, ingen kedja det här inte.
“Yeeeeep?”
“Jo jag lämnade in min cykel hos er i tisdags och ni sa att jag kunde ringa idag så jag tänkte bara kolla om den var klar?”
”Justdetja, nä det är den inte, men jag ska precis börja på den, du kan hämta den imorgon bitti”
”Okej tack”
”-klick-”

Eftersom jag aldrig beskrev min cykel eller sa vad jag hette kan ju undra om den kommer vara klar när jag kommer dit imorn. Men jag tror det. Det känns som rejält folk de här muttermurvlarna. Kan man laga cyklar behöver man väl inte småprata.