Det är nånting med mig och namn, nåt nytt sattyg, som börjar bli riktigt irriterande och ganska pinsamt. Alltså jag har aldrig varit bra på varken namn eller ansikten. Men nu har det accelererat, tagit steget till nästa dimension liksom.
Jag hör ju vad folk säger när de presenterar sig, men sen är det som om min hjärna bara struntar i intagen information och hittar på godtagbart alternativ.
”Ring Susan Stewart” säger min chef. Okej, säger jag och försöker bli kopplad till Stephanie Seahorse.
”Du borde kontakta Brittany Hurst” säger min professor. Jajamen, tänker jag och försöker maila Bethany Horseshoe.
Ibland är det inte ens lite nära.
”Vad heter kvinnan du hade möte med i måndags?” frågar min chef.
”Ennie” säger jag tvärsäkert. Pamela, var det kanske ja…
Bidragsansökan blev för övrigt klar idag. Tackar som frågar. Rebecca var väldigt nöjd med mitt ordbajseri, så det var ju bra. Vi skrev ut alltihop, plus budgetförslag och sen sprang jag över till Joyce med hela pappersbunten. Eller Josie. Judy…? Vi säger Kate.
No comments:
Post a Comment