Jag försökte kommentera på förra inlägget, men det ville sig inte… tydligen får jag inte komma och tycka saker om mina egna åsikter i efterhand. Eller så var det bara nån vajsing med uppkopplingen. I vilket fall; jo naturligtvis borde jag ju lära mig laga en punka. Det är både pinsamt och oförsvarligt att jag inte kan sköta om min egen cykel. Men som försvar den här gången har jag att Nate faktiskt var skyldig mig den tjänsten eftersom jag lagade hans soffa. Inte med hammare och spik då, utan jag sydde ihop en stor reva.
Jag inledde den här dagen med en cykeltur ut längs Old Bannock Highway. På den slingan kör man förbi säkert 10 LDS-tempel som på söndagar fylls och töms med uppklädda och vattenkammade mormoner i en till synes aldrig sinandes ström. I vanliga fall tänker jag alltid tack Gud att jag inte är LDS när jag ser dem. Men idag tänkte jag att jag faktiskt hellre skulle delta i en gudstjänst än att cykla hem och städa upp efter gårdagens inflyttningsfest. Vi hade en massa folk och en massa mat och en herrans massa disk… men Adam och kom över och hjälpte till och eftersom vi valt att köra den tjusiga stilen och servera på papperstallrikar gick det ganska fort att stöka upp ändå.
Shooter har antingen hamnat i slagsmål, blivit påkörd eller utvecklat reumatism för han vägrar gå. Han ligger på soffan och ser olycklig ut, inte ens om jag viftar med kopplet reser han sig och då är det illa. I vanliga fall behöver jag bara säga koppel så börjar han dansa runt som en ballerina på ecstasy. Nate har gett honom alvedon och säger att det är lugnt, inget att oroa sig över och att det kommer att vara bra imorgon… vilket jag tvivlar på. Men det är ju hans hund så jag känner liksom inte att jag kan säga emot. Och så kan jag ju som så lite om hundar, men alltså… var han min skulle jag ta honom till veterinären, på stört.
No comments:
Post a Comment