Har en tjej i en av mina klasser som är förlovad med en kille från Frankrike och dom har kört distansgrejen fram till i lördags och vi har snackat en del om hela visumprocessen och hur kul det är att skypa med nån som hellre vill sova men som sen envisas med att ringa när man själv vill sova och hur svårt det är att förklara vissa saker på telefon och alltsåndärt som är inkluderat i internationella distansförhållanden.
Så idag var första gången sen hennes garcon kom över till staterna som jag sett henne och hon var så nervös för medan vi satt och hade seminarium så var Franske Frank och spenderade kvalitetstid med sin blivande svärfar
”och pappa är så himla taggad och vill visa honom allt och jag är bara rädd att det kommer bli för mycket på en gång och så är det ju både språk och kulturkrockar…och man vet ju aldrig vad som kan hända...”
Och jaba ”jo, men tänk såhär, kommer din pappa tvätta din kille med en vattenkanna i en trång bastu medan de är nakna bägge två? Nä...? men dåså. Då ska du se att det nog blir bra det här.”
Och jag tror det lugnade henne lite. Hon blev tyst i alla fall. Allt blir ju bättre med lite perspektiv, som dom säger.
No comments:
Post a Comment