Jag försökte lämna blod idag. Inte för att jag absolut ville, men jag råkade vara med i bilen när Dylans pappa skulle in och tappas, så då tänkte jag att jag ju lika gärna kunde göra en god gärning och lämna lite också. Men tji fick jag. Har man vistats i Europa mer än fem år sammanlagt räknas ens blod som utsatt och farligt och de vill inte ha något med det att göra.
Tanten på blodgivningscentralen: Ja du förstår ju själv, med alla fall av galna ko-sjukan ni haft, att det vore orimligt att vi skulle kunna ta emot ert blod.
Jag: Men jag är från Sverige, inte England.... och dessutom vegetarian.
Tanten: Ja, jag förstår, ni har ju haft en herrans massa fall....
Jag: Eh, nä....
Men regler är regler. Ingenstans är det så tydligt som i USA. Undantag är sällsynta. Det är ungefär lika vanligt med undantag som med upplysta världsmedborgare. På en höft.
Fast just på den punkten är inte sverige så mycket bättre. Även om vi inte bannlyser just amerikaner så är det ju lång karantän på att ha vistas i vissa länder och homosexuella män är bannlysta oavsett deras eventuella intresse för analsex (där HIV smittar enklast) Sen är du bannlyst om du någon gång injicerat (stavas det så? ) något som inte skett inom sjukvården eller på recept samt om du någon gång tagit betalt eller fått någon tjänst för att du haft sex. Känns ju som det skulle kunna avskrivas efter några år.
ReplyDeleteMen som du säger, regler är regler, det här påminner mig om att jag verkligen borde gå och ge blod.
Kram
Ida