söndagsslapp

Är duktigt schleten efter en hård helg. Först Rathdrum days i fredags, vilket bjöd på liveband och folk som dansade på gatorna. Eller några gubbar som spelade country covers på ett lastbildsflak och deras polare som stod nedanför och skakade på fläsket… om man nu ska vara petig. Tjusigt var det inte, men roligt.
Och igår var vi bröllop, jag börjar nästan känna mig som en rutinerad bröllopsgäst vid det här laget. Det var en av Dylans bästa kompisars lillasyster som gifte sig och vi var och campade med hela deras familj förra sommaren så gårdagen bjöd på många bekanta ansikten och det var ett kanonfint bröllop. Jag grät som ett borttappat barn, förstår inte hur jag ska klara av att ta mig igenom min egen ceremoni… borde kanske ha en regnponcho över klänningen.
Känns overkligt att det bara är tre veckor kvar nu. Dylans mamma övar på bordsdekorationerna, hon har även övat på räksalladen och spenatsalladen och sangrian och körbärskompotten. Jag övar på att gå i högklackat och på att lyssna på låten vi ska gå fram till altaret till utan att stortjuta innan refrängen… jag vet faktiskt inte vilket som går sämre, det är rätt jämt.