Spännande dag idag. Jag har alltså lyckats ragga upp en gratisfotograf till bröllopet, tjänafaktorn är skyhög eftersom det kan kosta uppemot $1000 att hyra en fotograf som är med under hela bröllopsdagen och fotar och redigerar och har sig. Det tycker de flesta amerikaner är ett måste och pungar glatt ut, men i brist på budget och uppblåsta egon så hade vi tänkt skippa det och istället skulle Dylans mormors väninna som är hobbyfotograf plåta galejet för en billig penning. Men, så bestämde sig den tanten för att fara till Mexico istället och där stod vi utan fotograf. Men igen, så hittade jag alltså den här killen, Ben, på craigslist (typ Blocket).
En gammal landskapsfotograf som vill sadla om till porträtt och försöker bygga upp en portfolio. Alltså, han vill ha folk att fota, vi vill bli fotade. Perfekt! Så idag träffades vi i parken där bröllopet ska äga rum och han tog lite testbilder, en av vilka ni ser här. Sen ska han alltså fota bröllopet gratis mot att han får använda de bilder han gillar i sin portfolio. Som en schysst grej och form av betalning har vi även lovat att följa med honom till Spokane nu på lördag och leka fotomodeller hela förmiddan i en massa olika munderingar och miljöer som han gillar och vill plåta. Tid är verkligen pengar. Jag viste bara inte att jag var så rik.
Det som annars höjde spänningsfaktorn för dagen var frågan om huruvida det får serveras alkohol i parken vi hyrt. En rätt grundläggande fråga som ju kan vara av värde att kolla upp i god tid tycker man. Jag frågade Dylans mamma Dana för ett par dagar sedan när vi promenerade förbi parken och såg ett par sitta med en flaska vin och äta picknik om hon visste att det var dubbelkollat.
En gammal landskapsfotograf som vill sadla om till porträtt och försöker bygga upp en portfolio. Alltså, han vill ha folk att fota, vi vill bli fotade. Perfekt! Så idag träffades vi i parken där bröllopet ska äga rum och han tog lite testbilder, en av vilka ni ser här. Sen ska han alltså fota bröllopet gratis mot att han får använda de bilder han gillar i sin portfolio. Som en schysst grej och form av betalning har vi även lovat att följa med honom till Spokane nu på lördag och leka fotomodeller hela förmiddan i en massa olika munderingar och miljöer som han gillar och vill plåta. Tid är verkligen pengar. Jag viste bara inte att jag var så rik.
Det som annars höjde spänningsfaktorn för dagen var frågan om huruvida det får serveras alkohol i parken vi hyrt. En rätt grundläggande fråga som ju kan vara av värde att kolla upp i god tid tycker man. Jag frågade Dylans mamma Dana för ett par dagar sedan när vi promenerade förbi parken och såg ett par sitta med en flaska vin och äta picknik om hon visste att det var dubbelkollat.
Hon visste ingenting, sa att det fick jag prata med Darryl om, det var ju han som hade ringt och hyrt parken och betalat handpenningen. Så jag frågade Darryl, som sa att det hade han inte alls frågat utan det hade Dylan kollat upp. Jag börja ana en hel massa oråd och frågade Dylan som blev minst sagt upprörd eftersom fadern bokat parken medan sonen befann sig i Sverige och Dylan specifikt bett Darryl kolla att vi inte skulle hamna i trubbel för att det serverades öl och vin till maten. Så med mindre än två veckor kvar till vigseln stormade det rejält i det Stiegiemeierska hushållet om vem som egentligen sagt och gjort vad och jag fick själv ringa stadskontoret och fråga (de andra tre var alldelens för hispiga). Och det var lugnt. Så länge all dricka, alkoholhaltig eller inte, serveras i plastglas kommer ingen att klaga. Dana blev så lättad att hon fick tårar i ögonen och spontankramade mig, vilket kändes märkligt. Läget mellan far och son är dock fortfarande spänt.
No comments:
Post a Comment