Första jobbveckan avklarad. Den avslutades idag med en videokonferens. Vi var sex stycken här i Pocatello och i första pausen blev det snack om vapen, vapenlagar och dödsskjutningar. Det har varit en galen vecka, både på lokal och nationell nivå. En unge i Ohio sköt ihjäl rektorn på sin skola, det var nån bankhistoria i Arizona och nån till masskjutning nån annanstans. Och här i Pocatello har min arbetskompis från Ruby’s blivit ihjälskjuten. Det är sjukt läskigt. Och tragiskt förstås. Fick veta det igår.
Så idag under pausen berättade jag att jag sett ett inslag på kvällsnyheterna där de gick runt och frågade folk i stan vad de tycker om allt det här och vilka åtgärder de tar för att skydda sig själva. De allra flesta svarade att de ansåg att om bara fler människor var beväpnade skulle de också kunna försvara sig bättre mot galningar. Galningar med vapen. Vapen som skydd mot vapen, alltså. Som om det vore vattenkrig. Jag blir alldelens mörkrädd.
Det sa jag alltså idag på mötet också:
-Som om fler vapen skulle betyda mindra vapenvåld, det är ju helt sjukt, folk är galna.
Varpå det blir alldelens tyst i rummet. Sen säger en tjej med värsta sådeså-rösten:
-Alltså, nej. Jag är faktiskt en stor förespråkare för friare lagar för dolda vapen-tillstånd.
-Ja, jag med. Säger en annan.
Och snart är de övriga fem (eller möjligen fyra för en var helt tyst och studerade sina naglar) helt överens om att friare vapenlagar är svaret på dödskjutningarna och stirrar på mig som om jag vore värsta trädkramarhippien som precis föreslagit att vi skulle klä av oss nakna, ta varandra i händerna och dansa ringdans. Skön stämning. King ämne att ta upp. Resten av konferensen var underbart krystad och sen smet jag ut till mina träd utan att prata med nån.
Det är Idaho alltså. Och här ska man bo. Vilket våldsamt skämt.
No comments:
Post a Comment